Släpp texten fri
När du har skrivit en egen text kanske du vill att andra människor ska få ta del av den. Berättelsen kan vara utgiven eller inte, det finns idag så många sätt att sprida texter på. Du kan exempelvis ha en egen blogg eller på annat sätt lägga ut din text på Internet, för andra att ta del av.
Ett annat sätt att släppa texten fri är att samla en grupp människor som gärna sitter och lyssnar en stund. Man kan turas om att läsa och berätta, egna och andras texter. En del kanske bara vill lyssna. Med tiden kommer deltagarna att lära känna varandra och det blir lite grann som det var för mycket länge sedan, när berättelserna delades mellan människorna i stugan efter arbetets slut eller vid lägerelden.
Troligen vill det lokala biblioteket gärna erbjuda sina lokaler, så att gruppen har någonstans att träffas. Det finns mycket skrivet om läsecirklar om man vill läsa mer. Kanske passar det också med lite fika vid träffarna. Ibland kan det vara så a
tt det är lättare att samla en grupp lyssnare om man kombinerar lyssnandet med att göra något annat. Exempelvis kan man handarbeta eller färglägga bilder, som har blivit populärt bland många. Det kan dock vara en god idé att inte kalla gruppen för något som låter alltför mycket som en handarbetsgrupp eftersom det kan verka avskräckande för den som inte vill handarbeta.
För den som inte vill läsa och lyssna i grupp men ändå vill föra ut texten till människor utanför Internet kan den så kallade gerillapoesin vara intressant. Gerillapoesi går till så att man skriver en dikt på ett papper som man sedan lägger på en plats där någon kommer att hitta den och sannolikt läsa den. Denna metod lämpar sig förstås bäst för korta texter. Även om det är en hel bok som man vill få ut i världen, så kan man locka en läsare genom att presentera ett citat ur boken eller ett kort utdrag, ett sammandrag eller något liknande.
